Lammlyftet - för att få fler att välja svenskt lammkött

Hur kan man höja kvalitén och förbättra egenskaperna på svenskt lammkött?
Målet för projektet är att ta fram en svensk standard och manual för lammköttskvalitet, för att förbättra kvaliteten och i slutänden hjälpa till att öka försäljningen av svenskt lammkött.

Till påsk serverar svenskar gärna lamm på buffébordet. Men resten av året äter vi inte mycket lammkött. Förra året låg årsförbrukningen bara på 1,6 kilo per person. Att jämföra med gris där siffrorna var nästan 30 kilo per person och år. Merparten av lammköttet är importerat, det mesta från Irland och Nya Zeeland. Bara drygt 28 procent av lammköttet är svenskt.

I ett försök att öka lönsamheten för Sveriges lammproducenter genom att få fler att välja svenskt kött, kom projektet “Lammlyftet – en svensk standard för lammköttskvalitet” till år 2017.

Svenskt kött höll inte samma kvalitet

– Initiativet kom från handeln som såg att det fanns en efterfrågan på lamm, men att det svenska köttet inte höll samma kvalitet som det importerade. Utomlands har man mycket större produktion, vilket gör att man kan sälja kött med jämn kvalitet och mörhet, och styckningsdetaljer i samma storlek från gång till gång, säger Ulrika Åkesson från Svenska Köttföretagen.

– Svensk lammnäring är mångsidig och genererar inte bara kött, utan även ull, skinn, mjölk och landskapsvård. På grund av stor variation mellan uppfödningsmodeller, raser, storlek på gårdarna, samt deras geografiska spridning såg vi ett varierat fokus på just köttkvalitet.

Dessutom, förklarar Ulrika Åkesson, har de olika slakterierna olika strategier för kylning, hängning och mörning vilket också påverkar köttets ätkvalitet.

Lammlyftet ska vara ett verktyg

Lammlyftet ska vara ett tydligt verktyg för att få fram en jämn köttkvalité. Standarden ska sträcka sig hela vägen från producent till konsument där varje led i kedjan får förslag på hur man kan arbeta för att höja kvalitén på svenskt lammkött.

– Man identifierade tio parametrar, varav hälften har att göra med produktion på gård och hälften med slakten. Det handlar om saker som att skicka lammen till slakt i rätt tid, så att de inte är för små eller för stora. De ska inte väga mindre än 16 kilo, enligt kvalitetsstandard ska de väga mellan 16 och 24 kilo.

Renlighet vid slakt

– En annan parameter handlar om vikten av att leverera rena djur till slakt. Genom mätning av PH-värdet i slaktkroppen kan man undvika att köttet blir segt.

Ulrika Åkesson, som har till uppgift att fortsätta arbetet med kvalitetsstandarden MSS Lamm, som bygger på det arbete och kunskap som vunnits genom Lammlyftet, förklarar att detta egentligen inte var någon ny kunskap, men genom att formulera en kvalitetsstandard blev det en tydlig arbetsmodell för att styra mot mer och bättre ätkvalitet på lammkött.

Vad löser det för problem?
– Poängen är att konsumenter och restaurangbesökare ska få ett svenskt lammkött som smakar lika gott varje gång. Och därmed vilja välja svenskt kött varje gång. Det är det vi vill stötta med denna kvalitetsstandard.

Hur har det gått, har det varit några problem på vägen?
– Utmaningen är att näringen är liten och därmed volymen. Det totala behovet är relativt litet, men vi importerar ju 70 procent av det lamm vi äter, så det finns en outnyttjad potential.

Vidare är det ju så att de flesta svenska lamm slaktas på hösten, men det är till våren vi vill ha lamm på påskbordet. Därmed har vi en säsongsvariation som kan vara utmanande.

– Ska vi slakta på våren måste fåren gå i stall under vintern, och uppfödarna använder ju sina lamm för att beta av sina marker för att bibehålla en levande landsbygd. Då blir resultatet fler lamm på hösten …

Den positiva effekten är att lammorganisationerna menar att man fått ett verktyg som hjälper dem.

– Det har lett till en ökad medvetenhet hos producenterna att hålla koll på tillväxt och att skicka lammen på slakt i rätt tid. Och slakterierna menar att kvalitetsstandarden är ett strukturerat och pedagogiskt verktyg.

Hur har det fungerat med att få finansiering genom innovationsstödet?
– Det gick bra, vi fick bifall och körde i fyra år. Men det är mycket administration och man måste planera noggrant för att få sina utbetalningar. Det är en lärdom att ta med sig. Innovationsgruppen ska vara medveten om att det kommer att ta tid.

Ulrika Åkesson menar att projektet förmodligen inte startat utan stödet.

– Nej, det tror jag inte. Vi hade inte lyckats samla hela värdekedjan utan det stödet. Det var en förutsättning för att arbetet skulle komma igång och få fart.

Vad har du för tips till andra som vill söka?
– Tänk över vilka partner man tar med i projektet, så att de är engagerade och vill bidra med vilja och engagemang. Det blir bättre skjuts då. Och man måste vara beredd på att planer kan förändras längs vägen. Man måste kunna hantera förändringar så att projektet hela tiden är aktuellt och relevant. Man bör även ha en duktig projektledning som ser till helheten och som inte bara stirrar på detaljer och som även är bra på att hålla ihop gruppen. Och inte minst, duktiga ekonomer som tar den ekonomiska biten.

Text Colette van Luik

Här kan du läsa mer om projekten: Godkända innovationsprojekt - EIP-Agri
Här kan du läsa mer om andra EIP-projekt inom EU: Projects Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.