“Vi har ögonen på oss, men jag gillar utmaningar!”

Först skaffade de mjölkkor, sedan började de odla majs och nu har Joakim och Anna Vägermark norra Sveriges största majsodling för foder. Många tvivlade på om den sortens lantbruk verkligen skulle bära sig så långt norrut men paret har överbevisat skeptikerna.

Mobilens alarm ringer. Klockan är fyra på morgonen. Solen har redan varit uppe ett bra tag, för det är mitt i sommaren i Medelpad. Joakim Vägermark är morgonpigg under den ljusa årstiden och har inga problem att gå upp tidigt. Han klär på sig och går ut till kontoret i en angränsande byggnad på gården Storboda i Torpshammar i Ånge kommun. Han planerar de kommande arbetsuppgifterna och ägnar sig åt en liten stund av självreflexion innan dagen drar igång på riktigt.

– När personalen börjar vid sjutiden har jag en helt annan energi efter att ha varit uppe ganska länge, och den kan jag överföra på de andra. När klockan sedan är nio är det fika, en viktig och trevlig stund då samtliga sex anställda och jag samlas och pratar ihop oss.

Joakim Vägermark, 36, är uppvuxen på växtodlingsgård och är lantmästare. Hans fru Anna Vägermark är uppvuxen med köttdjur och är husdjursagronom. De är båda sörlänningar, ursprungligen från Enköping respektive Björkvik. Sedan elva år bor de på en egenköpt mjölkgård i Medelpad. De hade ingen anknytning till Norrland innan de flyttade hit för elva år sedan. Egentligen skedde det mest av en slump.

Uppväxt på gård i Uppland

– Jag är uppväxt på en gård i Uppland som arrenderades av min pappa och hade alltid tänkt att jag en dag skulle ta över den. Men när jag började gymnasiet slutade han med lantbruk. Allt raserades och jag visste inte vad jag skulle göra.

Efter gymnasiet jobbade Joakim på en gård i Enköping och ägaren blev något av en mentor för honom. Han frågade Joakim om han ville bli anställd inom lantbruket, eller om han hellre ville driva på egen hand.

– Jag har alltid varit en företagarnatur och insåg att jag ville satsa på något eget. Så vi tittade efter gårdar runt Enköping och Uppsala, men insåg att det var alldeles för dyrt för oss. Då skojade vi och sa att det vore häftigt att köpa en mjölkgård i Norrland.

Så såg de av en händelse en gård som annonserades ut i Västernorrlands län med en bra prislapp och bestämde sig för att slå till.

Ovanligt med mjölkkor i Norrland

– Folk höll på att tappa hakan och menade att vi var galna när vi sa att vi skulle ha mjölkkor, det har ju blivit mer och mer ovanligt med det i dessa trakter.

Paret, som då bara varit ihop i något år, packade bilen och började köra norrut.

– Vi kom upp via inlandsvägen och jag tänkte “vad vi har gett oss in i, det är ju bara skog överallt”. Men sedan körde vi in i en fin dalgång där gården ligger och såg direkt potentialen.

Det unga paret väckte uppmärksamhet i trakten och blev omskrivet i Sundsvalls Tidning.

– Jag kommer ihåg kommentarerna som följde: “Ge dem ett år så är de borta”. Men jag triggas av sådant, klart vi skulle kunna ha mjölkkor i Norrland! Fördelen var dessutom att vi har delad kompetens. Jag kan ekonomi och växtodling, Anna kan kor. Det var också något banken gillade, det gjorde att de trodde på oss när de skulle bevilja oss lån.

De började med 170 mjölkkor och efter att ha byggt ett nytt ungdjursstall för några år sedan kunde de utöka, och dessutom skaffa fyra mjölkrobotar. Nu har de 220 mjölkande kor och 260 årskor.

Varför inte odla majs?

För fem år sedan föddes ytterligare en idé, varför inte testa att odla majs? Joakim hade hört att det är ett bra fodermedel som korna mår bra i magen av och som dessutom driver mer mjölk. Ytterligare en fördel är att dalgången som gården ligger i gör att man har samma klimatzon som Uppsala.

– Tidigare körde vi gräs och helsäd men nu är majsen tveklöst den bästa grödan vi odlar, den slår till och med vallen. Det finns inte så många nackdelar förutom att vi har ett tajt fönster här uppe. När den väl växer kan man låta den vara och skörda den i lugn och ro på hösten. Är det en regnig sommar funkar den och är det torka trivs den ännu bättre.

Totalt odlar de cirka 150 hektar vall, 40 hektar höstvete, 65 hektar majs och 60 hektar korn.

De har nu norra Sveriges största majsodling för foder. Men Joakim erkänner att han stundvis känt sig stressad. Han är medveten om att saker kan gå åt skogen, men är samtidigt pragmatisk.

Gillar utmaningar

– Vi odlar ju spannmål också som vi tröskar, och skulle det skita sig med majsen får vi hugga ner allt till grovfoder. Man har ögonen på sig här uppe, få odlar majs på dessa breddgrader. Men jag gillar utmaningar. Ja, saker kan gå åt helvete, men man vet ju inte förrän man har provat.

– Det är väl min entreprenöranda som gör att jag bara ser möjligheter. Man ska inte vara psykiskt svag om man ska hålla på med det här. Vädret rår vi inte över, det är halva sporten, och man måste hitta sätt att jobba med det och inte emot. Och så handlar det lite om magkänsla.

Det är dock skönt att de är två, menar Joakim, de kan bolla tankar och oro med varandra. För ibland kan påfrestningarna bli stora, och dessa vill Joakim inte gärna diskutera i personalrummet.

Har vänner att prata med

– Jag pratar med Anna och mina vänner om den psykologiska pressen vi ibland lever under. De yngre lantbrukarna är mer öppna och kan tala om sådana saker bättre än den äldre generationen. Det är inte skamligt att lufta sina känslor idag, det var det förr.

En vanlig dag går Joakim upp vid kvart över sex (om det inte är mitt i sommaren, för då blir det tidigare) och väcker barnen. Sedan är det frukost och personalmöte strax före sju. Anna eller han ser sedan till att barnen kommer iväg till skolan. Skolbussen stannar precis utanför huset, vilket är praktiskt.

Anna basar i ladugården och Joakim ansvarar för foderblandning och utfodring. Han har även hand om växtodling och kontorsarbete, som ansökningar till Jordbruksverket, bokslut och annat som har med företaget att göra. Vid 16.00 är arbetsdagen slut för personalen medan Joakim ofta håller på lite till. Är det sådd eller skördetider kan dagarna sluta betydligt senare. Men han menar att han gillar variationen.

“Nyttigt att släppa allt ibland”

– Sedan är ledighet såklart jätteviktig. Vi försöker alltid vara borta en eller två veckor i fjällen under vintern och även vara lediga någon vecka på sommaren och någon på hösten. Man behöver ny energi. Det är nyttigt att släppa allt ibland, och vi finns ju alltid tillgängliga på telefon. Vi får också robotinformation i våra mobiler, så vi har koll på mjölkningen om det skulle vara något.

Joakim och Anna hade en affärsplan och en tioårsplan när de drog i gång sitt lantbruk. Det var inte så svårt att formulera; de skulle köpa gården, utveckla en egen maskinpark, satsa lite på entreprenadkörning, bygga kvigstall och köpa in fler djur. Nu har det gått mer än tio år och att göra en ny tioårsplan visar sig vara lite knivigare.

– Vi är äldre nu och grunden är lagd. Vi har fått hem alla djur, utökat med ytterligare en mjölkrobot, gått från två till sex anställda och omsättningen har ökat flera gånger om. Nästa steg är inte lika självklart. Vad vill vi nu? Jag har en lång önskelista, men vad är strategiskt rätt att göra? Jag har en del tankar kring det men vill inte dela med mig av dem riktigt än. Saker måste få sätta sig, sedan får vi se vad det blir.

Ibland bultar dock entreprenörhjärtat till och han kan få ett infall att kanske sälja gården och börja om någon annanstans.

Blickar alltid framåt

– Det vore kul att göra om det en gång till, på ett sätt. Å andra sidan, det är väldigt skönt jobba med det vi har nu. Men det är typiskt mig att tänka så, jag blickar framåt, har alltid varit sådan oavsett vad jag gjort i mitt liv. Jag vill se saker hända.

Bästa platsen på jorden är ändå Storboda, medger han. Han gillar de fyra årstiderna, eller faktiskt fem. Här pratar man ofta om vårvintern som en femte årstid. De lär nog bli kvar i Medelpad.

– Vi älskar naturen här och hela familjen gillar att åka skidor. Mest slalom och även längdskidor. På vintern har vi mer tid att vara med barnen, och det är kul med alla vinteraktiviteter.

Mest stolt är han över sina barn. Och över att Anna och han lyckades köpa och utveckla gården som de har gjort.

– Barnen kom efter att vi flyttat hit. Hade vi haft dem innan hade vi nog gjort på ett annat vis. Förmodligen försökt skrapa ihop mer kapital om vi köpt idag. Det är ett kapitalkrävande yrke.

Fördelar med egen gård

Att det inte blev ett arrendeövertagande efter pappa i Uppland är Joakim okej med idag.

– Jag har kompisar som tagit över föräldragårdar, vilket är toppen för dem. Men fördelen med att kunna köpa en gård som vi gjort, är att det inte finns några släktband eller annat som hindrar. När jag och Anna hade tight med pengar i början, tänkte vi att det inte var hela världen om vi skulle tvingas sälja. Det var inte släktgården som stod på spel. Jag känner de som är femtonde generationens gårdsövertagare, fatta vilket ansvar det är!

När han blickar tio år framåt ser han framför sig en framgångsrik gård med bra produktion och skördar. Och där det är ordning och reda.

– Och så vore det fantastiskt om döttrarna en dag vill ta över. De tycker just nu att det är roligt och är intresserade av lantbruket. Men det är förstås deras egna val, de ska göra det de vill. Men blir de inte lantbrukare ser jag dem gärna annars i slalombacken under OS, säger han och skrattar.

Text: Colette van Luik