Osäkerhet men hopp om förenkling på möte med CAP-nätverkets generalförsamling

I december deltog Sanja Lesic, Jordbruksverket, och Johan Varenius, Gröna kluser Sverige, för första gången när det europeiska CAP-nätverkets generalförsamling (general assembly) samlades i Bryssel. På mötet träffade de representanter från hela EU som diskuterade nästa programperiod samt gemensamma utmaningar som lönsamhet, klimat och generationsskiften.

Sanja Lesic, enhetschef på Jordbruksverket, berättar att hon fick ett väldigt positivt intryck av dagarna i Bryssel.

– Dels handlade det om att lyfta många positiva exempel runt om i EU. Det sker så mycket som man inte får ta del av annars. Och sen var det så klart extra kul att just ett projekt från Sverige vann Rural Inspiration Awards, Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster. säger hon.

På mötet deltog hon bland annat i en workshop om förenklade kostnadsalternativ, där deltagarna landade i att det finns värdefulla erfarenheter runt om i EU som behöver delas, inte minst i arbetet med CAP efter 2027.

I arbetet med CAP efter 2027, hur tolkar du mötet ur ett genomförandeperspektiv? Rör vi oss mot en ökad komplexitet eller en faktisk förenkling i regelverken?
– Kommissionen lyfter fram att syftet med lagförslaget är att förenkla för både nationella myndigheter och för stödsökande. De trycker också på att det ger större flexibilitet till medlemsstaterna och att det i stor utsträckning är upp till oss att förverkliga det. Det återstår att se under arbetets gång med att ta fram planen om vi alla lyckas med det. Förenkling är ett ledord för Jordbruksverket i vårt arbete med den gemensamma jordbruks- och fiskeripolitiken efter 2027, säger hon.

"Fler likheter än olikheter"

Johan Varenius, verksamhetsledare på Agro Sörmland, berättar att han på mötet uppfattade att likheterna mellan ländernas utmaningar var fler än olikheterna.

– Det kan variera i produktionsinriktningar, storlek på lantbruk samt vissa marknadsstrukturer, men utmaningar med generationsskiften, lönsamhet och en generell attraktion till lantbruksnäringen är gemensam för de flesta länder, säger han.

Samtidigt, menar han, skiljer länderna sig åt i synen på nationella insatser för lantbruket.

– Jag uppfattade att det varierar i ländernas och dess medborgares sätt att se på lantbrukets värde och en stark nationell livsmedelsproduktion. Det kan leda till att nationella insatserna som främjar robusta livsmedelsföretag varierar mellan medlemsstater, även om vi alla ingår i och omfattas av den gemensamma jordbrukspolitiken.

Vilken är den viktigaste strategiska förändringen eller utmaningen som du tar med dig från Bryssel som det svenska jordbruket måste börja förbereda sig på inför nästa programperiod?

– Att som lantbruksföretagare inte göra sig för beroende av medel från CAP i sin produktion, då det känns mer osäkert vilken utveckling vi går till mötes. Vi kommer succesivt se ett CAP med en lägre budget och att pengarna ska räcka till fler målsättningar. Nu ska ersättningarna sänkas, medel ska i högre grad styras till vissa företagstyper samt klimat- och miljöåtgärder. Till det föreslås ökade möjligheter för medlemsländer att utveckla egna åtgärder och stöd samt medfinansiera.

Efter mötet, berättar han, återstår nu arbetet att ta vara på lärdomarna och nätverken

– En viktig insats är att följa upp de möten och samtal jag hade under assemblyn med andra deltagare från andra länder. Det var flera kontakter, inte minst projekt som presenterades, som jag har kopplat ihop med pågående projekt, företag och nätverk här hemma. Det kan förhoppningsvis leda till positiva synergier.