Nyfiken på...Lotta Fabricius Kristiansen

Du är ju projektledare för Svenska bin, biodlare, folkbildare och forskningsassistent hos RådNu SLU. Dessutom är du ledamot i Landsbygdsnätverkets arbetsgrupp Ekosystemtjänster.

Hur jobbar du med ekosystemtjänster?

– Jag försöker omfamna begreppet ekosystemtjänster från flera håll. Min ingång är via biodlingen och den pollineringstjänst som honungsbina utför samtidigt som de samlar nektar och producerar honung. Pollineringsbehovet fick stor uppmärksamhet för cirka 15 år sedan, i och med de stora förlusterna av honungsbin i USA. Nu har diskussionen breddats och inkluderar inte bara honungsbin utan alla insekter som utför pollineringstjänster. Pollinering kan genom sitt ”kändisskap” och tydlighet fungera bra som en ingång även till andra ekosystemtjänster. Den skapar en ekologisk helhet på flera olika nivåer, både lokalt och på landskapsnivå.

– Biodling i sig är också intressant då honungsbina flyger ut från bikupan och samlar pollen och nektar från blommande växter i en radie på upp till minst 3 km. Det innebär att både bina och biodlaren är beroende av hur landskapet runt en bigård ser ut och sköts. Jag försöker därför arbeta inkluderande med att nå ut till olika instanser, som myndigheter, forskare, företag, föreningar och privatpersoner och skapa en gemenskap och samsyn för att hitta lösningar på den komplexitet som ekosystemtjänster innebär. Var och en efter sin förmåga, ett steg i taget i rätt riktning.

Hur kan ditt jobb bidra till att främja miljöarbetet och ekosystemtjänster för de gröna näringarna?

­– Mitt huvudsakliga arbete i dag är hos RådNu, SLU, som är ett kompetenscentrum för rådgivning inom de gröna näringarna. Där har jag fått möjlighet att arbeta mer fokuserat och djupare i detaljerna men också mer nätverkande med frågor som rör biodling, pollinering, ekosystemtjänster och människan. Ett mer övergripande synsätt krävs för att koordinera insatserna som görs och framförallt göra både själva insatserna och de som gör dem synliga. Det är där jag kan bidra.

Det finns ju fyra typer av ekosystemtjänster; försörjande, reglerande, kulturella och stödjande. Kan du ge exempel på olika typer av ekosystemtjänster som du vill främja?

– Jag vill självklart främja alla ekosystemtjänster och inte den ena på bekostnad av den andra. Detta är otroligt komplext och kräver komplexa lösningar. Här har alla som arbetar med dessa frågor ett ansvar att se till helheten. Tänk att få ta en promenad genom skog, betesmarker och odlingslandskap och njuta av ett rikt naturliv där det samtidigt pågår mat- och virkesproduktion. Det gäller för övrigt även stadslivet. Man är inte undantagen helhetsansvaret bara för att man befinner sig i en stadsmiljö.

Vad ser du för möjligheter och hinder för de gröna näringarnas miljöarbete framöver?

– Jag ser att lösningen finns hos de gröna näringarna initialt, där kan man verkligen göra skillnad. Här behövs nya normer för hur insatserna ska utvecklas. Till exempel så skulle ett mer koordinerat och samverkande arbetssätt främja förutsättningarna. Vi behöver höja blicken från endast den egna jorden och skogen till att se dessa i landskapsperspektivet. Vad gör jag bäst hos mig i min specifika miljö och vad gör mina grannar? För att detta ska fungera behöver man ändra från individuella stöd till mer kollektivt stöd för gemensamma insatser.

– Vi behöver bli bättre på att arbeta anpassat efter förutsättningarna på lokal nivå för att bidra med störst nytta till den regionala, nationella och globala nivån. Detta blir tydligt om man tänker på målet rent vatten. Vi behöver få samma tänk inom stödjande åtgärder för pollinering och biologisk mångfald. En förutsättning för detta är att konsumenten av de varor som produceras också är med i arbetet, genom att välja svenska produkter som producerats utifrån den målbild vi sätter för Sverige.