Anna Mattisson och Mikael Karlsson är båda aktiva i Kungsäter-Gunnarsjö bygdelag.
I Kungsätersbygden, där Halland och Västra Götaland möts, lever invånarna nästan i ett kollektivtrafikvakuum. De har nära till service – men på fel sida länsgränsen. Nu har en ny resvaneundersökning gett kraft åt en gammal fråga: Hur kan man skapa fungerande kollektivtrafik i gränsbygden?
Detta är den åttonde artikeln i vår serie om landsbygdsutveckling i gränsbygder, där vi lyfter vi smarta lösningar, arbetssätt och samarbeten över gränserna.
Fler exempel hittar du här:
Kungsätersbygden omfattar orterna Grimmared, Gunnarsjö, Karl Gustav och Kungsäter. Samhällena låg från början i det som då hette Älvsborgs län och som idag är Västra Götalands län. Men efter en folkomröstning 1971 tillhör samhällena Hallands län och Varbergs kommun. Grannorten Horred i Marks kommun, bara en mil från Kungsäter, ligger däremot kvar i Västra Götaland. Det borde inte vara ett problem, men det är det.
– Vi är västgötar som bor i Hallands län. Och det märks, inte minst när det gäller kollektivtrafik och service. Allting som behövs i vår vardag, som mataffär, uttagsautomat, vårdcentral, barnavårdscentral, paketutlämning och järnvägsstation finns i Horred. Men dit går ingen kollektivtrafik, säger Mikael Karlsson, ledamot i Kungsäter-Gunnarsjö bygdelag, och tillägger:
– Det gör att man i princip måste ha bil. Som ett exempel hamnar alla ens paket i Horred. Ska man hämta ut något måste man ha bil, det finns inget annat sätt att ta sig dit.
Det finns förstås bussar i området, men inte över länsgränsen.
– Jag bor i Istorp, i Marks kommun i Västra Götalands län, bara 100 meter från gränsen till Halland. Jag kan därmed åka närtrafik till Horred, men inte ta mig tre kilometer med kollektivtrafik över gränsen till Kungsäter i Hallands län, berättar Anna Mattisson, suppleant i bygdelaget.
Det är ett tydligt exempel på hur gränsen fungerar som en barriär, trots att avstånden är små.
Under hösten 2024 genomförde Varbergs kommun en resvaneundersökning i Kungsätersbygden. Den visade tydligt att majoriteten av invånarna där är beroende av bil – men att över hälften skulle välja att ta bussen till Horred, om det fanns som alternativ.
– Intresset är jättestort. Människor vill bland annat kunna åka tåg från Horred vidare till Varberg, Borås eller Göteborg. Men de måste ju kunna ta sig till tågstationen, säger Mikael Karlsson.
– I resvaneundersökningen kom det också fram att det måste finnas bra turtäthet så att man både kommer ut och hem i rimlig tid. Och det måste även vara prisvärt och smidigt. Ingen ställer bilen om det blir dyrare och krångligare att ta bussen, säger Anna Mattisson.
Ett problem som också drabbar invånarna i gränsbygden är biljettsystemen inom kollektivtrafiken.
– Det är betydligt billigare att resa långt inom länet än kort över länsgränsen. Man kan till exempel åka tio mil från Horred till Herrljunga i Västra Götaland för bara 37 kronor, men en resa från Horred till Veddige i Halland, en sträcka på en mil, kostar 65 kronor, säger Anna Mattisson.
Kungsäter-Gunnarsjö bygdelag är en aktiv aktör i bygden. Man driver frågor om service, utveckling och inte minst kollektivtrafik. Förhoppningen är att kunna påverka både Hallandstrafiken och Västtrafik att börja samarbeta.
– Varbergs kommun har börjat titta på möjligheten med en buss till Horred, något vi hoppas verkligen leder till en busslinje så småningom, säger Mikael Karlsson.
I södra delen av Varbergs kommun, i Tvååker, pågår ett test med så kallad flextrafik, vilket innebär att boende kan ringa efter en buss och så får man en tid när bussen kommer och hämtar en.
– Något liknande skulle kanske kunna införas här, säger Mikael Karlsson.
Det är inte bara vardagstransporter som påverkas av länsgränser. Även räddningstjänsten begränsas.
– Det finns en deltidsbrandstation i Kungsäter och en i Horred, men den i Kungsäter får inte åka över länsgränsen. Skulle det brinna 100 meter in i Marks kommun, larmas inte Kungsäter – trots att den är närmast. Däremot får Horreds räddningstjänst åka över länsgränsen till Halland, för att Räddningstjänst Väst i Halland har valt att betala för denna tjänst, berättar Mikael Karlsson.
Trots utmaningarna finns ändå hopp. Kommunen har visat intresse för frågan.
– Vi har bra kontakt med tjänstepersoner i Varbergs kommun. De är väldigt drivande och har kontaktat oss för samarbete och samtal om kollektivtrafiken, säger Anna Mattisson.
Det är viktigt att lyfta gränsbygdens särskilda utmaningar, menar Mikael Karlsson:
– Det är lätt att man annars glömmer bort dem som lever i en gränsbygd. Bor man i centralorterna tänker man inte på våra särskilda utmaningar och inser kanske inte att länsgränser har betydelse.
– Jag flyttade hit efter 20 år i Göteborg och trivs jättebra. Men det vore skönt om det gick att ta sig några kilometer över länsgränsen utan att behöva gå eller cykla. Fanns det en buss vore det toppen, säger Anna Mattisson.
Text: Colette van Luik
Publicerades