“Jag vill klippa får på alla kontinenter i världen!”

Han är en rastlös själ, 27-årige Edward Mackenzie, möjligen har han adhd, säger han själv. Men hans energi och oräddhet är en positiv kraft som fått honom att våga bryta upp från hemlandet England och köpa en liten gård i svenska Västerbotten. Och varför nöja sig med att vara fårklippare när man även kan vara vindkrafttekniker och maskinreparatör? Och så har han tävlat med vallhundar, jobbat på gårdar i Australien och varit arborist.

Det är en skön majförmiddag i Sörmland. Edward Mackenzie är ensam med fem får. Det enda som hörs är deras bräkande och surret från den elektriska klippmaskinen. Han tar tag i ett får och vänder på det så att det sitter skönt på rumpan. Sedan ställer han sig bakom fåret och lutar det mot sig medan han klipper. Han jobbar koncentrerat och efter bara fem minuter är fåret färdigklippt. Det skuttar lättat iväg för att äta och dricka. Edward hämtar nästa och gör om processen. Han tänker inte på något annat och har kommit in i ett flow. Det är ungefär som att cykla, det går av sig självt.

– Det finns inget bättre än när allt flyter som det ska. Efteråt är fårägarna glada och tacksamma och vi får en trevlig pratstund.

Edward är född och uppvuxen i grevskapet Kent i sydöstra England. Hans pappa är engelsman, mamma svensk. Föräldrarna driver sedan 40 år en handelsträdgård och under Edwards uppväxt hade man även höns och får. När han var 14-15 cyklade han runt bland traktens gårdar och hjälpte till med lamning, kalvning och mjölkning. Han testade även att klippa får, vilket var så kul att när han var 17 bestämde han sig för att gå en kurs i fårklippning.

Skaffade tidigt tackor och kor

– Sedan skaffade jag ett femtiotal tackor och ett tiotal kor som jag fick lov att ha hos en grannbonde. Jag var där sju dagar i veckan och jobbade och ville lära mig mer om får, lamm, klippning och kor.

Efter några år fick han ett infall att flytta till Sverige. Han sålde i princip allt han ägde och packade resten i en bil. Tack vare sin mamma och flera besök i Sverige under åren kunde han redan svenska. Men han fick lägga tankarna på lantbruk på is ett tag och började istället att serva lastbilar, fartyg och oljetankrar.

För tre år sedan bestämde han sig för att köpa en mindre gård och insåg att man får mer för pengarna i norra Sverige. I Åsele i Västerbotten hittade han ett torp med fem hektar mark som han slog till på.

– Naturen och fastighetspriserna var tilltalande. Vill jag en dag investera i skog här uppe får jag mycket för en miljon, mycket mer än vad man får i till exempel Sörmland.

Har rotat sig i Västerbotten

Trots att han inte har någon anknytning till Västerbotten känner han att det är här han vill bo, här har han rotat sig.

– Jag har trevliga grannar och vi hjälper varandra. Och friheten är stor. Vill jag springa ut naken från bastun kan jag göra det. Eller om jag vill hamra i verkstaden klockan två på natten är det ingen som stör sig på det.

Han har också insett att livskvaliteten är hög.

– På vintern åker jag skidor och skoter. På sommaren fjällvandrar jag och fiskar. Och så har jag en motorcykel i verkstan som jag håller på och meckar med.

Han säger att han har turen att ha sådana jobb att han kan bo där han vill, det behöver inte vara pendlingsavstånd. När det är dags att arbeta åker han iväg och är borta så länge som behövs.

Blev en eftertraktad fårklippare

Ett av hans tre nuvarande jobb är att vara fårklippare. Med sig till Sverige hade han förstås sin klippmaskin och han la ut en annons på Svenska Fåravelsförbundets hemsida. Snabbt fick han mängder med förfrågningar.

– De senaste tre åren har jag faktiskt dragit ner antalet uppdrag och klipper nu får i tio dagar, tre gånger om året, alltså totalt 30 dagar. När det är dags för en klippturné gör jag ett schema som jag mailar till fårbönderna med klipptiderna. Sedan kör jag ner till Sörmland och Stockholmstrakten och tar in på hotell. På en dag hinner jag med mellan en och fem gårdar. Jag kan klippa 60 får på en dag om de är på samma gård. När jag är klar med ett område kör jag vidare till nästa.

Han jobbar även som vindkraftstekniker 16 dagar i månaden och täcker då hela Norden. Sedan är han ledig i tolv dagar. Men istället för att vila jobbar han de dagarna med att serva och reparera traktorer, grävmaskiner, skogsmaskiner, fyrhjulingar och andra lantbruksmaskiner.

– På sensommaren brukar jag åka till England och jobba ett par veckor på olika jordbruk. Jag har även varit i Frankrike, Tyskland och Australien och arbetat med att tröska, lamma och kalva.

Trivs med tre olika jobb

Han säger att han trivs med att ha tre olika jobb. Egentligen kunde det vara ännu fler, för han har faktiskt också jobbat som arborist. Och tävlat med vallhundar. Och kan skriva kod och programmera … Att sitta still och rulla tummarna är inte hans grej.

– Jag har kanske adhd för jag behöver alltid något att hålla på med. Och jag är nyfiken och intresserad av väldigt mycket. Mitt motto är att man alltid ska försöka lära sig nya saker hela livet.

Enda nackdelen med att bo där han bor är att det inte direkt kryllar av tjejer. Han skulle gärna vilja ha familj och barn en dag, men det får bli som det blir.

– Jag har varit själv i alla år och klarar mig gott, känner ingen stress att binda mig. Skulle jag träffa någon och få barn, vill jag jobba mer hemifrån. Och skaffa får och vallhundar igen. Jag saknar verkligen hundarna, det är nog det jag längtar mest efter från mitt liv i England. Då hade jag alltid två, tre vallhundar.

Blir nog inte heltidsbonde

Edward säger att det är osannolikt att han blir heltidsbonde, det är tufft att leva enbart av jordbruk.

– Lönsamhet är avgörande för att få fler att välja det och stanna kvar. Marknaden måste bli mer stabil genom att producera mer mat i Sverige, och svenskar måste uppmuntras att köpa svenskt, så att bönderna kan få vettigt betalt.

Eftersom Edward har många strängar på sin lyra är han personligen inte orolig, han kan alltid hitta jobb. Däremot vill han se till att ha kvar en fot i lantbruket.

– Ett sätt är att klippa får. Jag tycker bönder är trevliga och värdesätter kontakten med mina stamkunder. Och jag har ju en lite ovanlig kunskap att erbjuda, det är ont om fårklippare i Sverige. Jag fyller verkligen ett behov, om jag skulle sluta skulle det märkas i fårvärlden. Så länge som min kropp håller, vill jag fortsätta med det här.

Har ett särskilt knep

Eftersom han jobbat med fårklippning i flera länder har han också lärt sig delvis andra tekniker än vad som används här. Ett av hans signum är att han sätter fåret på rumpan när han klipper det och använder aldrig klippstol, som annars är vanligt i Sverige.

– Det är både snabbare och bättre för fåret, och tar fem minuter istället för en halvtimme. Här har jag sett att man ställer dem på fötterna och spänner fast huvudet, vilket varken är skönt för den som klipper eller för fåret. Många blir väldigt förvånade över min teknik och hur fort det går.

En bonus med att hålla på med fårpäls är förresten att man får så mjuka händer.

– Lanolin är bästa handkrämen!. Men det är viktigt att när man klipper fåren att de är varma, för då flyttar sig lanolinet ut från huden och det blir lättare att komma åt. Därför ber jag ofta bönderna att ta in fåren kvällen innan jag kommer så att de inte är kalla när det är dags för klippning.

Han mår som allra bäst just när han klipper får; känner sig uppskattad när han kan hjälpa både får och bönder.

Gillar att hjälpa andra

– Det är också tillfredsställande att reparera maskiner och få ordning på dem. I fjol var det till exempel en bonde som hade jätteproblem med en maskin och många som hade försökt fixa den men inte klarat det. Men jag lyckades och då kände jag att det här inte bara är ett jobb, det är ett sätt att hjälpa andra. Nu vet jag att bonden kan göra det han behöver, för maskinen funkar.

Han drömmer om att förverkliga ett livsprojekt där han åker till gårdar och klipper får på samtliga sju kontinenter i världen. Men just den sydligaste, Antarktis, blir svår.

– Det finns visserligen en gård där man odlar grönsaker, men man har ju inga får. Fast jag skulle ändå gärna vilja besöka den.

Han är en bra bit på väg efter att ha klippt får i Nordamerika, Australien och Europa. Nu håller han på att planera in Sydamerika. Sedan blir det Afrika eller Asien.

– Det vore kul att kunna säga att jag klippt får på nästan varje kontinent och besökt samtliga sju. Jag vill se så många lantbruk som möjligt på olika platser och jämföra skillnader, förutsättningar och svårigheter. Det är ett toppensätt att lära sig mer och utvecklas.

Text: Colette van Luik