“Är du vän med en ko har du en bästa vän”

Hela hennes liv kretsar kring djur – både på jobbet och fritiden. Tilde Olsson, 25 år, är hästtjejen som blev kotjej och som nu inte kan tänka sig ett liv utan kor. Hon går upp i ottan när de flesta andra fortfarande sover, jobbar på en gård, kommer hem och tar hand om de egna djuren och sin dotter. Hon gasar, sambon försöker bromsa, men Tilde är svår att stoppa.

För sju år sedan, när hon var 18, hade hon aldrig varit nära en ko. Men nu skulle Tilde Olsson plötsligt mjölka kor som en del av hennes naturbruksutbildning. Det var otäckt att närma sig de stora djuren och hjärtat slog fort. Men bara efter en kort stund vände det. Det var ju världens häftigaste grej och korna jättesnälla! Hon blev frälst – i kor.

Idag är hon något av en “koviskare”. Om hon så bara ser svanstippen på någon av de 140 korna på Bäcks Gård i Värmland där hon är förman, vet hon omedelbart vilken ko den tillhör.

– Sedan jag tog studenten för sju år sedan har jag jobbat med kor. Det är det enda jag vill, och jag vill lära mig allt om dem och förstå dem, säger Tilde.

Kallar korna vid sina namn

Hemma på sin egen gård tillsammans med sambon Mikael har hon också några kor, och kallar dem vid sina namn, inte vid siffror. De heter Astrid, Siv, Selma, Rut, Gunnel och så tjuren Leif.

– Korna är inte bara mina kollegor, de är mina kompisar och vem vill inte ha sådana här kompisar? De är helt otroliga och det finns inget ont i dem. Är du vän med en ko har du en bästa vän.

När hon växte upp i Kristinehamn vid Vänerns kant var det bara hästar som gällde. Hennes familj har ingen koppling till lantbruk, förutom hennes mormors mamma som visst hade mjölkat kor på en fäbod i Norge. På gymnasiet gick hon en naturbruksutbildning med hästprofil, men efter mötet med kor tänkte hon om.

Kor är livsavgörande för vår existens

– Hästnäringen fyller inget annat syfte än psykisk hälsa, men kor är livsavgörande för vår existens. De håller landskapen öppna och förser oss med högkvalitativ mat. Och därmed behövs bönder, som måste jobba i symbios med korna. Jag är hästtjejen som blev kotjej, och kan snöa in på kor hur länge som helst.

Dagarna är långa och intensiva. Hon går upp prick 04.20, här snoozas det inte. Hon och sambon hjälps åt att mata och ta hand om korna och övriga djur på gården; fåren, getterna, hönsen, ankorna och de tre hästarna. Och så förstås hundarna, två schäfrar och en australian shepherd – ena schäfern tävlar hon med i IGP som står för spårarbete, lydnad och skyddsarbete. Och så ska treåriga dottern Freja väckas, ges frukost och köras till förskolan.

06.20 är Tilde på plats på Bäcks Gård och sätter sig vid datorn. Jobbet som förman innebär att se till att allt flyter som det ska, kanske ta hand om någon ko som behöver extra omsorg eller fixa en mjölkrobot som står still. Och så kollar hon brunster, när det är dags för insemination, har kontakt med veterinär, bestämmer vilka kor som ska till slakt och vilka som ska på bete, planerar kommande veckors scheman och ringer till olika myndigheter. Utöver de 130 mjölkkorna har man på gården även kvigor, kalvar, tjurkalvar och sinkor – alltså “mammalediga” kor som har tagit en paus från mjölkningen innan det är dags att kalva. Totalt har Tilde ansvar för 310 djur, allt som allt.

Både ko och människa trivs

– Min chef är bra, han ger mig tid att vara med djuren och ta hand om dem. Jag pratar med dem och tillbringar tid med dem, vilket gör att de mår bra. Vår gård är en lugn plats som gör att man trivs, både som ko och människa.

Hon säger att hon med åren fått en “antenn för kosignaler”, korna visar henne saker som man inte alltid ser.

– Kor är flyktdjur, om hon känner att hon inte kan lita på dig kommer hon att springa iväg och inte avslöja om hon till exempel är halt. Men litar hon på dig kommer hon våga visa att hon har ont.

– Och kvigor som som ska kalva blir mindre stressade eftersom de litar på mig. De ger mig sitt förtroende för de vet att jag inte kommer utsätta dem för fara. Man måste jobba med korna, inte mot dem.

Svårt hitta arbetskraft

Även rekrytering av personal hamnar på hennes bord. På gården är man fem anställda, samt ytterligare tre, fyra personer när det är skördetid. Men att hitta arbetskraft är en utmaning.

– Nyligen hade vi två annonser ute om sommarjobb samt en heltidstjänst. Bara några få visade intresse. Jag blev jätteförvånad över att inte fler sökte, var säker på att jag skulle bli nerringd. Jag kan för allt i världen inte förstå varför man inte vill jobba med det här. Men det är väl känt att det är svårt att hitta personal till lantbruket i Värmland.

Ett problem kan vara lönen, tror Tilde.

– Många unga blir avskräckta och vet att det betalar bättre att bli maskinförare eller lastbilschaufför. Inom lantbruket får man jobba hälften på intresse, men intresse betalar inte räkningar. Lantbruket måste erbjuda en lön som kan mäta sig med andra jobb på marknaden.

Nu löste det sig med sommarjobbare och det finns en nyanställd på gården som förmodligen kan avlösa Lisa i sommar så att hon kan få lite ledigt.

Långa arbetsdagar

Arbetsdagen på gården är slut klockan 14.00 och innan hon går hem skriver hon en överlämningslista till sin kollega. Sedan är det dags för omstart och ta hand om den egna gården och djuren.

– Någon av oss hämtar på förskolan och när Mikael och jag är klara med sysslorna på gården rider jag, så att hästarna får sitt och så tränar jag hundarna. Målet är att så småningom tävla i VM i IGP med den yngsta schäfern som är nio månader. Vi ska testa att tävla nästa år och se hur det går, men han visar redan talang.

Tilde tänker stort och mycket och har många planer för framtiden, inte minst när det gäller gården. Hon vill bygga ett nytt tjurstall och satsa på småskalig köttdjursproduktion.

– Jag är väldigt intresserad och har stor motivation. Min sambo är något av bromsen och jag gasen, men vi kompletterar varandra och delar samma vision.

Drömmen är att få äga ett ställe som Bäcks Gård.

“Samhället måste betala för det”

– Engagemanget, tiden och omsorgen jag lägger i de korna vill jag en dag lägga i mina egna. Men för att driva en större gård krävs helt andra lagar, regler och ekonomiska förutsättningar och – att samhället är redo att betala för det.

Om det varit lättare att skaffa mark och om det fanns bättre stöd för unga, nystartade lantbrukare, hade hon velat ha mjölkkor, men det är svårt. Det hon kan göra är att satsa på tjurar och kanske på sikt dikor.

– Om jag ska bygga en ladugård för säg 60 kor kommer min mjölk att kosta dubbelt så mycket som den i affären. Jag har pratat med rådgivare, banker och andra lantbrukare och alla skakar på huvudet och säger att det är omöjligt. Det är enormt frustrerande när det finns så få unga som vill jobba med lantbruk och som är villiga att ta risker, vilket jag faktiskt är.

Tilde är 25 år – och vill viga sitt liv åt lantbruk, djurvälfärd och mat med kvalitet – men det erbjuds för lite hjälp och stöd, menar hon.

Även smågårdar måste få finnas

Hon tycker också att smågårdar måste få finnas, inte bara jätteanläggningar med tusentals köttdjur.

– Det är en sorglig utveckling att gårdarna blivit så stora. Vi kommer längre ifrån den goda djurhållningen och nära kontakten mellan konsument och lantbruk. Charmen försvinner.

Ingenting kommer att få Lisa att lämna sin gård, trots viss frustration. Och hennes eldiga temperament gör sig påmint ibland …

– Jag blir sur på “gamla gubbar” som vägrar arrendera ut mark, trots att den ligger i träda och mina kor behöver gå på bete. Jag har fått höra att jag ska åka hem och ta hand om mitt barn istället. Men jag säger bara, håll i hatten gubbar, för sådant gör mig bara mer motiverad. Vi unga kvinnliga lantbrukare har lika stor rätt att vara här som alla andra.

Hon hoppas och tror att kvinnliga bönder står på sig, för de behövs. Efter att hon blivit mamma har också något i henne förändrats.

– Jag föser nykalvade kor på ett mjukare sätt. Jag vet hur ont man har efter en förlossning och förstår även den känslomässiga biten, det har gett mig mer tålamod. Jag läser deras kroppsspråk, ser jag att kon är stressad efter förlossningen låter jag henne vila en stund till. En kos anatomi och en människas skiljer sig faktiskt inte så mycket.

Kanske går dottern i mammas fotspår

En dag kanske hennes dotter Freja kommer att gå samma väg som mamma. Redan är hästar och kor det bästa hon vet, och hon har till och med en ko som hon rider på, som en ponny.

– Hon har också hållit en liten föreläsning på förskolan om kor och kalvar. Jag hoppas att hon en dag också tycker att detta är ett underbart jobb, där man får vara ute mycket, jobba med kroppen, och med djur.

Tilde är stolt över att hon som 20-åring och hennes sambo som 24-åring köpte sin gård för pengar som de själva sparat ihop. De ärvde den inte utan var två hårt arbetande unga målmedvetna människor, utan lantbruksbakgrund, som gjorde det helt på egen hand.

– När jag kommer hem en sommarkväll och ser mig omkring känner jag att det är det här jag lever för. Jag kan inte komma mycket närmare det liv jag drömmer om. Man kan vara rik utan hundratusentals kronor på banken. Visst har jag mycket att göra, men vill hellre leva ett fullt liv nu än ett halvt sedan. Jag fyller det med allt jag älskar och det är ett privilegium att få ha det så här.

Text: Colette van Luik