Landsbygdsnätverket
Mjölkförpackningar utan etikett

Egna märkesvaror – en komplicerande faktor på den offentliga livsmedelsmarknaden

Egna märkesvaror (EMV) är produkter som tillverkas av underleverantörer men säljs under handlarens eget varumärke. Även grossister i den offentliga måltidsbranschen erbjuder egna märkesvaror. Hur detta påverkar den offentliga livsmedelsmarknaden lyfts i en rapport från Konkurrensverket.

I Konkurrensverkets rapport, Konkurrensen i den svenska livsmedelskedjan (2018), konstaterar man att EMV inte är något nytt fenomen men att det har skett en ökning av antalet egna märkesvaror de senaste 10-15 åren. Inom dagligvaruhandeln drivs ökningen bland annat av att kedjorna kan ha högre marginaler för dessa produkter och därmed ökad vinst. De kan även användas för att skapa kundlojalitet genom varor som bara säljs i de egna butikerna. I rapporten lyfts inte bara situationen med egna märkesvaror i dagligvaruhandeln utan även hur situationen ser ut hos grossisterna.

För grossister kan egna märkesvaror användas för att vinna andelar i en upphandling. När en offentlig upphandling annonseras begär grossisterna in offerter från märkesvaruleverantörerna på de varor som efterfrågas i förfrågningsunderlaget. Grossisten sammanställer sedan ett anbud. I det här läget sitter grossisten med trumf på hand. Man har en total inblick i märkesvaruleverantörernas prisbild och kan därmed anpassa prissättningen på motsvarande egna märkesvaror utifrån detta.

Även om inte grossisterna tjänar på att lägga in olönsamma produkter i ett anbud så har de en helhet av prisbilden och möjlighet att ta hem förtjänsten senare i avtalsperioden. Vid de avtalade tidpunkter som finns för prisjusteringar har grossisten möjlighet att justera upp priset för sin vara och därmed göra en vinst sett över hela avtalsperioden.

Den märkesvaruleverantör som inte fick in sin produkt i avtalet vid avtalsstarten, på grund av att grossisten erbjöd en egen märkesvara till ett lägre pris, har svårt att få in produkten senare och får istället försöka få in sin produkt som en ersättningsprodukt genom ett tilläggsanbud. Det kan ske till exempel om en vara är tillfälligt slut på lager eller har utgått. För beställaren innebär det oftast att märkesvaran får ett betydligt högre pris än om det funnits med på anbudet från början.

Avtal tecknas vanligtvis för flera år och det är då naturligt att vissa varor utgår och andra tillkommer under avtalsperioden. I Konkurrensverkets rapport konstateras dock att beställare av varor ibland ifrågasätter skälen till varför märkesvaruleverantörers varor ersätts med grossistens egna märkesvaror. Beställare upplever också att ersättningsvarorna inte alltid håller samma kvalitet.

Större informationsutbyte mellan kommuner behövs

Linda Bjarle har arbetet med upphandlingsfrågor under många år i sin roll som livsmedelscontroller i Helsingborgs stad. Vi pratade med henne för att höra om hon känner igen sig i Konkurrensverkets beskrivning. En risk som hon ser med EMV är att man får in produkter på avtalet som inte fungerar i verksamheten.

– För att minska vågen av egna märkesvaror vid anbudslämning gäller det att vara innovativ. Man måste ställa väldigt specifika krav så att man verkligen får in produkter med rätt kvalitet på avtalen. Exempelvis på pannkakor har vi ställt krav på att det ska vara en hög andel ägg i. På så sätt får vi bort pannkakorna som är av sämre kvalitet och som vi vet att barnen inte gillar, säger Linda Bjarle.

När det gäller dilemmat med prisjusteringar tror Linda att ett större informationsutbyte mellan kommuner skulle hjälpa.

– Min känsla är att vi i det offentliga ibland är för snälla och inte vågar ifrågasätta prisökningarna. Vi måste ha större transparens mellan kommunerna med vilka priser och prisjusteringar vi har för att få en bättre överblick av hur grossisterna ändrar priserna på sina egna märkesvaror. Vi som kunder måste ta tillbaka makten över de priser vi betalar för produkterna vi beställer, säger Linda.

Både för- och nackdelar med EMV-varor

Både nationellt och lokalt finns det en politisk vilja att öka livsmedelsproduktionen och att få små och medelstora leverantörer att delta som anbudsgivare vid offentlig upphandling. Men en liten, lokal livsmedelsproducent kan ha svårt att konkurrera med stora, etablerade leverantörer och grossister. I det här avseendet kan de egna märkesvarorna både hjälpa och stjälpa. När EMV-varorna produceras av mindre producenter kan det vara en fördel med EMV.

– Man överskattar ofta den lokala producentens förmåga och vilja att kunna leverera direkt till en kommun då det ofta innebär många leveranser och en komplicerad administration. Där kan det vara ett bättre alternativ för dem att leverera via grossisten, säger Linda.

Samtidigt märker Linda en ökad desperation hos märkesvaruleverantörer vad det gäller att få in sina produkter hos grossisterna. Deras känsla är att grossisterna prioriterar att lagerhålla sina EMV-varor. Märkesvarorna blir på så vis svårare att komma åt för de offentliga köken.

– Det är olyckligt då producenterna lägger stora summor på att ta fram och utveckla nya produkter som de hoppas ska bli attraktiva för kommunerna men de når inte ut i köken, säger Linda Bjarle.

Senast uppdaterad 2020-02-18

Offentliga måltider - alla aktörer i kedjan

Besöksadress
Landsbygdsnätverkets kansli Vallgatan 8, Jönköping

Kontakt
036 – 15 50 00
Skicka e-post

Följ oss i sociala medier

Facebooklänk till annan webbplats

Twitterlänk till annan webbplats

Instagramlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster